Trollformler och hantverk

Min kära vän har tänder som skärvar sig och trillar sönder i flisor. Jag får dem som gåva, millimeterstora, och fattar in dem i silver för att kunna bära med mig min vän runt fingret. Vissa är vassa, andra blåbärsblåa eller brunaktiga. Min sönderfallande vän är så vacker.

Jag arbetar med material i nya former, naturen, marken och urkraft. Jag arbetar med berättelser. Nedan ett halsband gjort till en eldhäxa i projektet VÅR; en fågelskalle av koppar, älgkäke och fjädrar hålls ihop av lintråd och läder.

Som bröllopsgåva gjorde jag dessa skator och monterade dem inuti en barkbit. Vi kanske är vana vid att uppfatta skator som högljudda och skräniga, men till sin partner kuttrar de ömt och de förblir tillsammans hela livet. Smarta, modiga och storhjärtade; dessa fåglar från norr hamnade hos ett par i Mocambique.

Ge mig en lock av ditt hår.

Kroppsdelar kan bära mycket kraft; jag tvinnar håret av en människa och placerar dit en pärla gjord av ben från en stor skogstraskare. Längst ned en skiva avokadokärna - för att binda samman huvudet med jorden.

Jag ville se om jag kunde föra kasserade labb-glas in i ett sammanhang som snarare kan associeras till alkemi. Ovan en hyvlad bit furu som fortfarande har barken kvar, nedan träben, färgade mörkt bruna med valnötsskal. Glasen hänger på smidda behållare och i smidda krokar. Objektet gjordes som gåva.

Många av trollformlerna är bärbara; amuletter, som är nära kroppen. Jag anknyter till sådant som kommer ur marken. Många av kärnorna jag använder är ännu levande, och skulle kunna gro i rätt förhållanden. Det är potentialen till liv och egen vilja som gör dessa amuletter så speciella. I andra fall kan de relatera till det gångna: en skiva av en älgkäke som en gång hållit en kindtand som använts för att krossa tröga fibrer vilar mjukt mot bröstet. Påminnelsen om styrkan finns där, i varje hjärtslag.

Ibland är trollformler mer spontana och subtila. Dessa två trummor var en varsin gåva till två vänner och mentorer. De har båda kopplingar till Mocambique: den ena föddes där och den andra upplever landet som sitt andra hem, och de båda lever för och sprider musiken och dansen därifrån. Trummorna är gjorda a två halvor av samma avokadokärna som hittats i Mocambique. Varje halva är karvad som en ihålig trumma, och inuti skinnet ligger den motsatta halvan av fröet. När trumman skakas skramlar fröet omkring, ekar, och håller trumman levande.

Med kokosringarna har jag arbetat sedan 2018. En mäktig och exotisk nöt, som förr var vanlig som material i vackra corpusföremål och upptäcktes av hantverkare när nöten fördes in i våra länder i norr. Idag är skalet inte längre lika beundrat här, trots att nöten finns mer tillgänglig än någonsin. Lätt, trälikt och slitstarkt. Jag har främst gett dessa ringar till dem jag håller av, i olika former, ibland med infattningar av silver. Att arbeta med kokosnötskal är alltid behagligt och tillåtande.

Kokos är också väldigt tillåtande för olika små infattningar. Här nedan syns det i ringen, där en nästa nagelformad snäckskärva är infattad i ringen. Snäckskärvan har blivit uppspolad på en strand vid Indiska oceanen och är bara ett vagt minne av varelsen den en gång varit. Kokosskalet håller den ömt och stadigt mot kroppen.

Var platsar bränt socker och ett synligt skruvhål? Den här lilla ramen är gjord av överblivna träbitar som jag inte tyckte platsade i soporna riktigt ännu. Sockret är bränt och har delvis sugits ner i träet; det påminner lite om lack. Själva kanterna är knappt en halv centimeter, men den triangulära formen stadgar ändå upp ramen.