Particular Mo(ve)ments - berättelseobjekt och utsmyckning

Jag är så glad över att ha fått ta del av ett så fantastiskt och spännande projekt som Paricular Mo(ve)ments, skapad av Nya Rörelsen tillsammans med Event Horizon. Berättelsen bjuder in besökaren att följa med in i en VR-värld och steg för steg guidas denne in i kvantvakuumet i ett svart hål. Kvantvakuumet är inte tomt; likt ögonblicket just innan något händer är det fullt av möjligheter, och partiklar av materia och antimateria poppar in och ut ur existensen. Rädslan och lockelsen inför det okända. Att ta steget in eller ut, om möten, om förändring och övergångar i de konstellationer som hela tiden uppstår – även vi själva – och vad vi behöver för att skapa vårt universum.
Mitt egna ödmjuka bidrag till det här fantastiska verket har varit att skapa en interaktiv utsmyckning för foajén, samt rekvisita för dansarna att använda i sina möten med publiken. Bilderna nedan kommer alltså från min egna process med objekten, inte från resten av föreställningen.
Mer information om projektet går att hitta här. Projektet skulle haft sin premiär i november 2020, men har p.g.a. pandemin fått flytta fram.

I foajén, i väntan, får du som besökare möta ett bord på vilket det står ett stativ och en enda, blank skiva. Några svarta former har fallit runtomkring, något ljust slingrar sig, och vid en närmare till ser du att det är brända, förkolnade grenar. Tunna, fina fibrer gör sin egen väg över bordet. Ibland håller de fast de svarta klumparna, ibland faller de isär och samarbetar inte med någon. Mitt bland formerna ligger den största; en svart stock, och bredvid den: en pensel.

När du lutar dig fram lite ser du att stocken är urgröpt, och fylld med vatten. Det är en öppning: penseln ligger bredvid, och den strama, vita ramen är tom.

Som besökare inbjuds du att lämna dina egna spår på det vita arket. Skivan är en s.k. Buddha board: vatten gör ytan svart, som om du målade med bläck. Men när vattnet avdunstar bleknar bokstäverna, och du får se hur det du lämnat försvinner.

Det är här du får möjlighet att ha en stund med dig själv, i stillhet och eftertanke. Vad vill du lämna? Vad längtar du efter? Vad är du rädd för?

Inom inte alltför lång tid kommer din tur att komma, och du kommer nu att få följa med in i föreställningen: in i mörkret, i kvantvakuumet. Till början och till slutet.

Jag vet inte vem du kommer att möta i vakuumet, vilken form gestalten råkar få för just dig.

I mitt arbete fick jag möta Resenären, och det är för denne och på dennes önskemål som jag materialiserat dessa objekt. Ur dennes erfarenheter, vaga minnen, drömmar och suddiga språk har jag plockat fram bitar som Resenären bär med sig. I slutändan fick alla bitarna plats i en medfaren resväska, samtidigt som de också förändrade resväskan med spännen och fickor och hemliga fack.

Former tar plats, springer ut och faller in. Vad du får möta, tillsammans med Resenären, kommer att variera från gång till gång. Resenären har plockat med sig både lätt och smulig korall, svart och len lavasten och skrovligt, rostigt järn. Ur fickorna kan alla möjliga partiklar falla ut, ibland är det kanske förvillande likt vita saltkristaller, ibland kanske svarta vallmöfrön. I kvantvakuumet kan vad som helst hända, allt kan bli allt.

Resenären har knäckt koden: genom sina resor har denne lärt sig vad som krävs för att bygga upp universum. Från den minsta skärvan av existens till storslagna världar. Ibland är Resenärens språk begripligt för oss - ibland inte.

Från bakom kulisserna har detta varit en otrolig resa för mig. Jag har fått sätta på mig Resenärens skor och på sätt och vis utforskat universum, kanske som den skulle ha gjort. Å andra sidan har jag också fått chansen att verkligen fördjupa mig i hantverket, möta nya tekniker och material och förfina mina kunskaper i sådant jag redan behärskar.

Från döda grenar i skogen till riktigt, riktigt fint Japanskt hantverkspapper - spåren för det här projektet har lett mig ringlande både djupt och brett. Jag har knackat trä och upptäckt genom misstag vad som är en perfekt nivå av förkolning. Jag har blandat mitt egna, nedbrytbara hardwax för att ytbehandla det förkolnade träet på ett sätt så att det både kan tå emot vatten och samtidigt inte missfärga vatten som ska användas för att måla på en helt vit yta. Jag har sytt så små sömmar och knutit så små knutar inuti en resväska att jag är förvånad att det gick utan mikroskop. Jag har arbetat fram egna, icke-giftiga och nedbrytbara lim, som också ska hålla konstant hantering av många olika människor. Jag har vikt påsar, självklart tagit fram fiber ur nässlor och spunnit, slipat metall och tecknat. Jag vet nästan inte ens vilken material eller teknik som varit oberörd i detta projekt. Nästan som om skapandet för detta också varit i en rymd där verkligen allt varit möjligt, och där allt blivit allt!

En huvudsak i mitt arbete är alltid materialens miljöetiska aspekter. I den mån jag kan ser jag till att återbruka och återanvända, och samtidigt främst använda material som är biologiskt nedbrytbara. Min poäng är att det ändå går att göra fina, intressanta och skickligt utförda hantverksarbeten, även om sådana begränsningar kan tyckas hårda.

För det här projektet är mitt enda ny-inköp det hantverkspapper som är till för Resenärens anteckningsbok. Resterande objekt är antingen funna, tillverkade av funna objekt eller inköpta second hand och sedan modifierade. Det gäller även de verktyg jag behövt i processen.

Som del av projektet har jag även dokumenterat materialvalen och deras historik i ett dokument som jag bifogade till beställaren. Jag har aldrig provat att göra en sådan förut, och inte heller sett en, men ville vara transparent med mina val samtidigt som jag också såg att objekten hade mer att berätta. Om en är intresserad av hur en konstnärlig innehållsförteckning, eller materialhistorik som jag gillar att kalla den, kan se ut, går den att hitta här.

Slutligen vill jag igen uttrycka hur glad jag är över att ha fått ta del av det här, hur otroligt intressant och bra det här projektet är och hur peppad jag är på att den ska gå att ta del av i framtiden! Om ni tyckte att min lilla del av projektet är vass så är det ingenting mot dansarnas insatser, och VR-upplevelsen är också helt maffig! I första vändan sålde biljetterna slut som smör, så jag kan bara rekommendera att hålla ett öga på den här föreställningen! Det går bland annat att göra här.

Kärlek i rymden!